Än så länge finns hopp om varma dagar men det känns ändå i luften att något har hänt. Hög luft med mycket syre, mörkare kvällar och naturen börjar så smått visa sin färgprakt.
För en och en halv vecka sedan genomförde jag Ultravasan 90 för andra gången. Sämre tränad men med mer rutin kändes det helt annorlunda jämfört med första gången. Då hade jag en rejäl dipp mellan 20 och 70 km. 5 riktigt tunga mil alltså... Den här gången kände jag mig relativt fräsch ända fram till de sista 20 km. Då tog energin slut och jag fick tvinga mig framåt. Det gjorde lika ont att gå som att springa och att växla upp från gående till löpning krävde en enorm järnvilja. Det som fick mig att komma igång var tanken att pinan blir kortare om jag springer.
 |
| Strax före starten 05:00 |
 |
| En seg Vasaloppsbacke |
 |
| Nyanlagd trall inför Cykelvasan 2015 |
 |
| Äntligen i mål! |
I måndags kände jag att det var dags att känna lite lätt på löpningen igen så jag hängde med på ett Friskispass. En knapp mil senare kunde jag konstatera att det inte är full kräm i benen ännu, fast det hade jag inte heller förväntat mig. Vanligtvis brukar jag behöva totalvila minst 2-3 veckor innan jag kör igång igen, nu blev det drygt en vecka. Trots att det var tungt för benen kändes det bra att få komma ut och röra lite på sig, helt utan krav...
Igår testade jag och dottern på något helt nytt för oss, självförsvar/MMA för tjejer. Det var ett svettigt men roligt pass med ett och annat blåmärke som följd. Min förhoppning med detta passet är att träna upp styrka på ett roligt sätt. Jag har så svårt att gå in på gymmet och träna. Känner mig malplacerad och vet inte vad jag ska göra där. Vi får se var detta slutar...
